Tankarna kliar
Jag tänker för mycket just nu. På mig själv, mitt förhållande med min vackra sambo, på mitt spritsug, ja allt helt enkelt. Jag kan inte sluta bli att tänka ibland att jag aldrig mer kan dricka. jag vet att man ska ta en dag i taget och så men ibland blir det för mycket bara! Det räcker med att någon pratar om den senaste festen där någon fått för mycket vin i sig, men hon är ju så söt när hon är full! Det suger kattanus att inte vara normal. För det är inte normalt att inte kunna dricka. "man kan ha kul utan sprit" ja, det kan man men allt blir så jävla mycket roligare med lite vin i sig. Det är inte lika kul att festa nu, och det är inte lika mysigt att fredagsmysa, det är inte lika kul att hå ut på krogen, det är inte samma sak och jag vänjer mig fan inte.
AA-beroende
Längtan
Jag längtar inte längre efter spriten. Men jag längtar efter ruset så att jag nästan dör. Om någon hade satt en flaska vodka och sju tior sobril så hade jag nog inte tvekat.. I alla fall inte idag.
Godnatt!
misslyckande
Samtidigt vet jag att jag måste ge mig själv tid, ingen är nykter alkholist efter två veckor. eller? om man verklige har gett sig fan på något borde ju inte tiden vara något problem. Det är ju egentligen som vilket förhållande som helst... Ett riktigt skitbreak-up... Men om verkligen har insett att kärleken inte finns där längre så är det ju lättare att komma över.. Och om avslutet varit riktigt hemskt, till exempel en otrohet eller ett jättebråk, då gör ju inte ett break-up så ont. Jag vet hur osunt det är att jämnföra min alkoholism med en kärlekshistoria men det är så jag kände. och känner. Jag och spriten har varit älskare under många år och nu har det äntligen tagit slut. Vårt förhållande blev ju väldigt destruktivt i slutet..
Vilket jävla i-landsproblem alkoholism är egentligen. Det är en lyxsjukdom. Att bli beroende! Är vi i vår tid, i min generation är så vana vid att alltid få vad vi vill ha, att ta saker så mycket för givet att vi faktiskt blir beroende av de? Skor, ciggaretter, kläder, internet, sprit? Skära upp handlederna för att ångesten ska kunna rinna ut? Va där det egentligen som gör oss så sårbara? och så beroende? Överallt blir ju vi kvinnor ipräntade att vi ska vara oberoende och självständiga. Hur självständigt är det att vara beroende av tabletter, rakblad och sprit?
Ni får ursäkta mitt pretansiösa svammel. Hoppas ni får en fin kväll!
Godnatt!
Lugnet
Imrogon ska jag på mitt första AA-möte. Känns som om att det blir ännu ett steg i rätt riktning. Samtidigt känns det sorgligt eftersom det är ett erkännande för sig själv. Man går inte till AA om man inte verkligen är en alkoholist. Men det är jag.
Hoppas ni får en fin kväll.
Trygghet
I väntan på min älskade tog vi en lång promenad i skogen.
Värt det?
Men hur tänker ni?
Nu kommer min älskade man snart hem. längtar <3
tjat
När jag bodde hemma hos mamma drack jag också dagligen. Fick dock anstränga mig mer. Satt i källaren och kolade på tv trots att där var kallt och där fanns spindlar i hörnen. Allt för att vara så nära spriten som möjligt. Mamma har alltid gillat att ha sitt vin framme. i ett vinställ och i en gammal sockerlåda. I början var det lätt att ta vin där. Hon misstänkte inte mig och hade väl inte riktigt koll på hur många flaskor där var heller. Efter ett tag insåg hon nog dock att jag drack där nere. Satt där varje kväll istälet för att kola på tv med henne där uppe som vi brukade göra. Det var då hon började låsa in sin sprit i matkällaren. Det hindrade inte mig. Jag dyrkade låset, tog ut när där var öppet i förebygande syfte för OM jag blev sugen på vin senare, tog allt jag kom över, gömde, letade upp nycklarna och till sist gick jag så långt att jag en dag gjorde en egen kopia på nykeln. Bara för att alltid ha tillgång till sprit. Nu i efterhand kan jag skämmas som fan. Att jag inte såg själv hur jävla äckligt jag beteede mig. Att jag inte hade ens gräns. Jag hade inte gått över min gräns, jag hade suddat ut den helt.
Men vad var det då som fick mig att börja drcika omåttligt ? Varför hade jag kunnat klara det när jag drack med vissa människor men inte med andra? Vad var det som fick mig passera gränsen och inte inse förrän det var för sent att det var utom all kontroll? Vad fick mig att ge upp allt jag hade bara för att få i mig mer sprit? Jag vet inte. Hade jag vetat hade jag nog inte haft detta problemet.
12 dagar
Det som händer nu är så nytt för mig. Att leva ett nyktert liv är för många en självklarhet. Inte för mig. För mig känns varje dag som en utmaing, men samtidgt som ett äventyr. Jag facineras av de små sakerna i vardagen som är vackra. Nybakade bullar, kaffe, hundpussar, en varm famn på morgonen, soluppgången, hallonte, morgontv, ja, allt! Förr har jag alltid sagt att jag inte är en morgonmänniska, men jag tror faktiskt att jag är det. Jag har bara inte upplevt morgonen rätt innan.
Idag är även 19 dagar sen jag skar mig senast. Yes, jag är ett emo. Men för mig har allt varit en enda lång kamp mot ångestlindring. Jag har bara börjat i fel ände förr. Jag sökte psykologhjälp, var línlagd på psyket, åt antidepressiva, åt ångestdämpade och så självmedicinerade jag såklart med sobril (lugnande) och sprit. Den här gången började jag i rätt ände och tog tag i det riktiga problemet först. Jag har alltdi trott att om jag bara slapp min ångest så skulle varken mitt självskadebeteende eller mina alkoholproblem finnas. Fel. Hade jag aldrig haft alkoholproblem och tänkt som en missbrukare, då hade jag aldrig haft ångest. Eller jo, men då hade den varit hanterbar, som det är nu. Jag får ångerst och mår skit, men istället för att hälla i mig vin, går jag ut i skogen och tänker:"det är bara en känsla, det går över"
Varje andetag är en kamp som för mig i rätt riktning.
För kärlekens skull
Så nu sitter jag hemma hos honom och känner mig lugn och lycklig.
Vart du än går, vill jag ock gå. Ditt folk är mitt folk. Din gud är min gud. Döden allena kan skilja oss åt.
Romeo och Julia
Måste bara credda föreställningen igår. Så sjukt bra. Vet faktiskt inte vad jag hade förväntat mig, men inte detta. Musiken tex var omskrivningar av "riktiga" låtar, så som God only knows och I was made for loveing you baby. Sanslöst rolig och med jättebra kontraster. Dansarna var fantastiska. Blir avis. Tappade ju all min dans och teater när jag blev sjuk. Kunde ju inte träna balett eller repa föreställningar bakfull, så jag sket i att åka dit. Har verkligen funderat på att börja igen. :) men i alla fall, har ni inte sett Romeo & Julia, gör det :)
Godmorgon!
Nu ska jag och mor snart ut och föra stan. Har lovat nig själv en elefantväska från svenska tenn :) dyr men så fin :) är trött. Drömmer massor och väldigt sjukt just nu. Tror det är alla tabletter... Well, hoppas ni får en fin lördag!
Sthlm
Nu är jag och mor framme i Sthlm. Har stannat miljoner ggr på vägen för att röka och handla godis :) ska bli mysigt, det var längesedan jag och mor gjorde nåt bara hon och jag. Är trött som få nu dock, men är iaf inte sugen på vin :) stolt!! Ska gömma mig på rummet en stund nu, senare ikväll bär det av till Göta lejon. Saknar min vackra man.
Ig!
Har varit ute och hämtat ut mina tabletter nu och tagit första dosen. Vet inte om det är placebo eller inte men suget känns inte lika starkt längre...
Håller på att packa nu. Ska till Sthlm med mor och se Romeo & Julia. Har dock stort jävla ig i packning. Kan verkligen inte räkna ut lagom, utan tar alltid med mig helt sjukt för mycket kläder. :p måste säga hejdå till Cocobajs nu. Han ska vara hos pappa i helgen. Kommer sakna honom :(
