alkoholistfittan

Första gången jag drack var jag 12 år gammal. Jag och mina kompisar hade bestämt att vi skulle pröva dricka och av någon anledning skulle jag fixa spriten. Sååå jag tog pappas finwhiskey. Dyra fina märken. Tror det var 7 eller 8 olika märken, blandade de i en litersflaska sen blandade vi ut skiten med coca-cola. Smakade röv och helvete men hej, det var ju sprit. vi hällde i oss hemma hos Frida sen gick vi ut och gick, det var ju det coolaste man kunde göra då. Jag minns när spriten slog till. När jag blev full. Vilken underbar känsla! Jag kunde inte vänta tills jag fick mer. Redan då, redan första gången jag drack kände jag suget efter mer. Borde jag inte redan då insett att det inte var min grej? Borde jag inte förståt att jag aldrig skulle bli fri igen? När jag vaknade dagen efter mådde jag som en prinsessa, blev inte bakfull i början. Satt och kollade på tv i källaren senare på eftermiddagen, när jag hörde att alla var där uppe och jag var själv där nere gick jag ut i matkällaren och halsade ur alla flaskor jag kom åt. Jag kunde inte vänta på den fantastiska känsla att komma tillbaka. Slippa känna något anat än de fina känslorna som spriten tog fram. Mina äldre bröder fick skit för pappas whiskey och för det som försvann ur flaskorna i matkällaren. Ingen kunde väl misstänka en tolvåring?! redan då var jag manipulativ och helt totalt påverkad av min alkoholism.